Något av det svårast att komma fram till och tillika något jag ofta funderar på är vid vilken aktiekurs man ska välja att investera sina pengar när det gäller några av världens bästa bolag. De bolag jag klassar som "världens bästa bolag" är de som årligen under flera decennier ökat omsättning, vinst, kassaflöden, eget kapital, utdelning med mera. Ser man på historiska data samt grafer över aktiekursen ser det ut som att det är en stadig kursuppgång i de flesta av dessa bolag (ex. McDonalds. Nike, Exxon Mobile, Johnson & Johnson, Procter & Gamble, Pepsi). Tåget tuffar på år efter år till nya höjder eftersom bolaget hela tiden växer. Innebär det att man kan hävda att det alltid är läge att investera sina pengar i dessa bolags aktier för att det är rimligt att anta att bolagets fortsätter öka de ovan nämnda faktorerna även i framtiden och att värderingen alltid är på samma nivå så att aktien ständigt handlas upp? Eller ska man även här tänka ur ett värderingsperspektiv och vänta tills aktiekurserna sjunker till en rimligare och mer normal nivå, kanske vänta på en börskrasch och fynda bolagen till vrakpriser? (jmfr. "Gräva guld på aktiemarknaden")
Jag tänkte i detta inlägg belysa några av de faktorer jag anser motiverar en köp-och-glöm strategi för dessa aktier. De största och mest stabila, samt även väldigt aktieägarvänliga bolagen, finns noterade i USA. Fokus kommer framförallt att vara på dessa. Personligen äger jag gärna aktier i dessa bolag, även om de är noterade i ett annat land. Det är billigt att köp aktier i USA, endast cirka 85 kr hos de båda nätmäklarna. De är stabila utdelningshöjare, vilket gör det motiverat att äga aktierna långsiktigt som del i byggandet av utdelningsmaskinen. Bolagen delar ut pengar till mig som aktieägare fyra gånger per år. De går att äga på ett Investeringssparkonto, vilket betyder att utdelningen samt kapitalvinsten vid en eventuell framtida försäljning blir skattefri och istället betalar man en schablonskatt.
Det ska noteras att den som äger utländska aktier drabbas av en källskatt då utdelningen kommer in på ditt ISK. Vad gäller amerikanska aktier är denna källskatt 15 %. Får du 100 kr i utdelning betyder det alltså att du får in 85 kr på ditt ISK och 15 kr försvinner till den amerikanska staten. Det betyder dock inte att dessa 15 kr för alltid är förlorade. Det som händer är att i deklarationen för detta beskattningsår, alltså den som kommer under våren nästa år, har dessa 15 kr avräknats från schablonskatten som Investeringssparkontot gett upphov till. Totalt sett kommer du alltså inte att betala någon extraskatt på den utländska utdelningen, jämfört med storleken på schablonskatten, förutsatt att det finns tillräckligt med schablonskatt att avräkna mot (skatten kan inte bli negativ). Alltså, vi antar att din aktieportfölj har gett upphov till en schablonskatt på 50 kr. Hade du endast ägt svenska aktier hade alltså skatten blivit 50 kr till svenska staten och utdelningen helt skattefri. Eftersom du redan har betalat 15 kr i utländsk källskatt får dessa 15 kr avräknas från schablonskatten. Det betyder att istället för att betala 50 kr till den svenska staten kommer du betala 35 kr (50 kr-15 kr). Eftersom du redan har betalat 15 kr till den amerikanska staten har du, precis som om du endast ägt svenska aktier i ditt ISK, betalt totalt 50 kr i skatt på innehavet i ditt ISK.
Följande förutsättningar anser jag talar för att aktiekurserna stadigt drivs upp i världens bästa bolag, vilket således gör det svårt att under normala förutsättningar tänka i stil med att idag handlas McDonalds till P/E 19. Jag anser att en rimlig värdering är P/E 16, därför väntar jag med att investera till kursen sjunker till den värderingen. Eller att jag väntar med att investera i McDonalds tills kursen går ner till 85 dollar. Det är givetvis smart att, vilket jag konstaterat, att handla aktierna vid en så låg kurs som möjligt. Men risken är att aktien aldrig faller till den lägre värderingen eftersom det "naturliga" för dessa bolag är att de ständigt växer, och att aktiekursen exempelvis fem år senare har fördubblats samt att man har gått miste om utdelning under alla dessa år. Ett antal starkt drivande faktorer i samhället och ekonomin gör det svårt att avstår från att investera i dessa bolag, som mer eller mindre alltid handlas till all-time high, vilket är högst naturligt för dem:
- Inflation
- Befolkningstillväxt
- Väletablerade
- Den moderna människan är lätt att påverka genom marknadsföring
- Återköp av egna aktier
- Stark marknadsposition
Även om flera av de ovan nämnda bolagen är mogna och inte har så hög tillväxt sett till omsättningen och vinsten (kanske endast något högre än inflationen) har de redan väletablerade positioner på marknaderna runt om i världen. De kommer kunna höja priserna på sina produkter i takt med inflationen och även mer än det om de vill, eftersom det är rimligt att anta att konsumenterna är ganska prisindifferenta. De har redan ett (eller flera) starka varumärken etablerade och är således att betrakta som marknadsledare. Om vi nu antar att befolkningen i världen kommer öka med 3 miljarder under de närmsta decennierna samt att de 2 miljarder människorna som har det sämst ställt idag kommer upp till en bra levnadsstandard och konsumerar lika den övriga världen kommer 5 miljarder människor, alltså dubbelt så många jämfört med idag, att vara att betrakta som starka konsumenter som lever ett liv med västerländsk levnadsstandard (detta är dock kanske inte att föredra ur ett miljö- och klimatperspektiv men bortser från det här). Sannolikheten för att en stor del av dessa kommer köpa produkter och tjänster från några av världens största och mest väletablerade bolag ser jag som hög. Därför tror jag att flera av de bolag som är att betrakta som utdelningsaristokrater kommer tillfredsställa aktieägarna under en lång tid framöver genom ökade vinster, kassaflöden, utdelningstillväxt, återköp av aktier med mera, vilket även ständigt driver upp aktiekursen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar