onsdag 12 juni 2013

Jag INVESTERAR, alltså kommer jag bli FRI, Del 26, (Börja bygga din egen utdelningsmaskin med utdelningstillväxt:5)

(Detta inlägg hör till bokföljetongen på min blogg, genom vilken jag gratis publicerar min bok som jag har skrivit under våren)

Innehållsförteckning

Föregående del

Under 2000-talet har vi fått uppleva två stora börskrascher, först var det It-bubblan i början på 2000-talet och sedan finanskrisen år 2008-2009, vilken de flesta förmodligen har färskt i minnet. Under båda dessa krascher sjönk Stockholmsbörsen med närmare 50 %. Marknadsvärdet för samtliga företag halverades alltså på drygt ett års tid. Redan efter något enstaka år var dock Stockholmsbörsen tillbaka på den nivå som rådde innan respektive börskrasch. På samma sätt som marknaden under en period av drygt ett år kom fram till att alla företag har kraftigt försämrade framtidsutsikter vilket motiverar sänkta kurser med 50 % kom samma aktörer fram till att det inte alls var så illa som de trodde vilket gjorde att börsen steg med totalt cirka 100 % på lika lång tid. På så kort tid ansågs alltså allt ha återgått till det normala igen. Detta visar hur irrationellt aktörerna på börsen agerar. Det är många beslut som påverkas av psykologi eftersom det handlar om pengar. Att tänka som flocken och anta att de gör rätt blir ofta ett farligt beslut. Nedan syns hur Stockholmsbörsen har utvecklats under 2000-talet, mätt genom indexet OMXPI. De två kraftiga nedgångarna, följt av uppgångar, syns tydligt.

Stockholmsbörsens utveckling under 2000-talet, mätt som OMXPI

För att se hur kursutvecklingen har varit för ett index på lite längre sikt, och förstå hur mycket det har svängt under de senaste knappa 15 åren kan det amerikanska aktieindexet S&P500 från år 1950 till år 2013 användas. S&P500 är ett aktieindex som består av de 500 företagen i USA med högst marknadsvärde. Att indexet har haft en uppåtgående trend sedan år 1950 går inte att ifrågasätta. Det har stigit med en årlig genomsnittlig takt på 7,4 % från år 1950 till år 2013. S&P500 är ett prisindex, vilket innebär att utdelningen från aktierna indexet består av inte räknas med. Hade utdelningen återinvesterats hade givetvis den årliga värdeökningen varit högre. Från den 1:a januari 1990 till den 9:e april 2013 har S&P500 ökat med 368 %. Det kan jämföras med S&P500 Total Return, alltså ett index medräknat återinvesting av utdelningar, som har ökat med 629 % under samma tidsperiod. Att återinvestera utdelningen ger betydligt högre avkastning eftersom mer pengar har investerats. Skillnaden i den genomsnittliga årsavkastningen under de senaste 23 åren är endast 2,1 %, 9 % för indexet med återinvestering av utdelningen jämfört med 6,9 % för indexet utan återinvestering av utdelningen. Med hjälp av ränta-på-ränta effekten blir skillnaden trots det väldigt stor på lång sikt.

Utvecklingen mellan år 1950 och år 2000 likar en exponentiell funktion med en årlig värdeökning på 9,4 %. Värdet på indexet steg från 17 till 1500, alltså med en faktor 88 under dessa 50 år. Samtidigt går det att konstatera att under 2000-talet har indexet rört sig i sidled på grund av de kraftiga upp- och nedgångarna som varit, beroende på de två stora kriserna vilka följdes av lika stora uppgångar. Från början av år 2000 till mitten av år 2002 sjönk indexet från 1500 till 800, alltså med drygt 45 %. Efter det följde en uppgång som varade fram till mitten av år 2007, då S&P500 återigen stod i 1 500. Det motsvarar en uppgång på 87,5 % från bottennoteringen i juli år 2002. Sedan började år 2007, som vi alla känner till, finanskrisen och på enbart nio månader sjönk indexet igen ned till 800. Sedan botten i januari år 2008 har en något hackig uppgång följt. Nu, i mitten på år 2013, står S&P500 i 1 600, vilket innebär att det har fördubblats sedan krisens lägsta nivåer.

Eftersom dagens finansvärld och länders ekonomier är väldigt globaliserade rör sig alla världens börser på ett liknande sätt. De stora företagen påverkar index allra mest, och de är samtidigt mer globala än de mindre, vilket betyder att om det uppstår en kris i någon världsdel eller ett större land påverkas givetvis de stora företagen som är noterade på Stockholmsbörsen av det.

Börsen har en långsiktig uppåtgående trend. Det finns lite olika siffror vad gäller hur kraftig denna uppgång är, eftersom mätperioderna skiljer sig åt något. Vissa börjar på 1940-talet och sträcker sig fram till nutid medan andra kan börja några decennier tidigare. Under 1910-talet fram till mitten på 1940-talet var det som bekant två världskrig och en rejäl börskrasch i USA som varade ganska länge. Oavsett vilken tidsperiod som används framgår tydligt skillnaden mellan att investera i aktier, bankkonto och obligationer på lång sikt.

Enligt Aktiespararna har en (1) investerad krona i aktier (med återinvesterad utdelning) respektive bankkonto och obligationer mellan år 1944 och 2008 ökat till 2 353 kr, 48,4 respektive 69,2 kr. Beräknar man vilken den genomsnittliga avkastningen har varit för dessa tre olika typer av investeringar kommer man fram till en årlig avkastning som kan ge sken av att skillnaden inte kan bli så stor som den verkligen är. Den genomsnittliga årsavkastningen för aktier är 13,1 %, och för bankkonto respektive obligationer 6,2 % och 6,8 %. Det faktum att det blir så stor skillnad i värdetillväxt mellan aktier och de två andra investeringsformerna, visar på styrkan av ränta-på-ränta effekten över lång tid, i det här fallet 45 år.

En stor del av aktieportföljens värdeökning kommer från att man varje år återinvesterar de utdelningarna man erhåller, vilket är en viktig ingrediens i byggandet av din utdelningsmaskin. Om vi exempelvis antar att man inte skulle ha återinvesterat utdelningarna varje år och därför endast haft en värdeökning på aktierna på 9 % per år, skulle värdet på den investerade kronan i det här fallet endast ha ökat till 271 kr. Märk väl det kraftigt större beloppet 2 353 kr som erhålls då utdelningarna årligen återinvesteras jämfört med 271 kr. Om man hade investerat 1 000 kr i aktier år 1944 hade man i det ena fallet haft 271 000 kr idag och i det andra fallet, då utdelningen årligen återinvesteras, 2 353 000 kr. Det är alltså högst väsentligt att inse värde av att återinvestera utdelningarna.

Vid en jämförelse mellan ett svenskt aktieindex där utdelningen årligen återinvesteras och ett där hänsyn endast tas till kursutvecklingen mellan 1996 och 2013 för Stockholmsbörsen kan det konstateras att det förstnämnda har ökat med 520 % i värde och det andra med 260 %. Avkastningen som har erhållits när man årligen återinvesterat sina aktieutdelningar i fler aktier, jämfört med att inte återinvestera utdelningen, har under denna 16 år långa period varit dubbelt så hög. Den genomsnittliga årliga avkastningen har varit 12,1 % respektive 8,3 %. Trots att skillnaden kanske inte verkar vara avsevärt stor, blir effekten alltså efter 16 år med ränta-på-ränta effekten att värdet på det investerade beloppet har vuxit sig dubbelt så stort. Att investera 50 000 kr och efter 16 år och ha 310 000 kr (en ökning med 260 000 kr) är givetvis mer lockande än att ha 180 000 kr (en ökning med 130 000 kr). Skillnaden illustreras nedan. Att årligen återinvestera sin utdelning istället för att konsumera den är således en viktig del i receptet för att bli framgångsrik när det gäller sina aktieinvesteringar på lång sikt.

Det är viktigt att återinvestera utdelningen, framförallt på lång sikt
Härnäst följer ett kapitel med en efterlängtad genomgång av vad investeringssparkontot, ISK, är samt varför det är att föredra för den som vill investera långsiktigt i aktier med utdelningstillväxt.

Sammanfattning av kapitlet

Nästa del

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar