lördag 25 maj 2013

Jag INVESTERAR, alltså kommer jag bli FRI, Del 3, (Inledning:1)

(Detta inlägg hör till bokföljetongen på min blogg, genom vilken jag gratis publicerar min bok som jag har skrivit under våren)

Innehållsförteckning

Föregående del

Inledning


Vem är då jag som ska försöka övertala dig om att du bör sluta spara i dyra fonder och sluta ha pengar på bankkonton utan ränta, för att istället bygga upp din egen utdelningsmaskin som i framtiden kommer ge dig guldkant på tillvaron eller till och med fullständig frihet? Jag är student och har under de senaste åren läst, samt läser nu, kurser i bland annat företagsekonomi och nationalekonomi. Något jag kan konstateras är att det finns många teoretiska resonemang och matematiska formler som på olika sätt ska förklara hur aktier har ett samband mellan varandra. Det finns även ett teoretiskt väldigt starkt samband mellan avkastning och risk, vilket säger att en investerare inte ska ta på sig extra risk om han inte erhåller en belöning i form av tillräckligt hög avkastning. Risken med att äga aktier är i det här sammanhanget väldigt teoretisk. Risk mäts som volatiliteten, eller standardavvikelsen, hos en aktie. Alltså helt enkelt, ju mer aktiekursen svänger upp och ner desto mer riskfylld anses aktien vara. Ingen hänsyn tas till den underliggande verksamheten i bolag, vilket faktiskt är det en aktieägare får en del av då man investerar i aktier.

Det enda som det tas hänsyn till för att avgöra hur riskfylld en aktie är att äga, är hur marknaden väljer att handla aktien. Om aktien den ena dagen handlas upp mycket och nästa dag handlas ned mycket och det fortsätter på det sättet kommer givetvis aktien att svänga kraftigt. Svänger den mer än vad index gör eller vad en annan aktie gör kommer aktien anses vara extra riskfylld, helt utan att hänsyn tas till kvalitativa och fundamentala faktorer och utdelningshistorik exempelvis. Aktien ses då enbart som ett värde som ändras från den ena dagen till den andra. Är man långsiktig ägare och investerar för att ta del av en årlig stabil utdelningstillväxt och köper aktierna på låga nivåer kan det alltså enligt teorin anses som väldigt riskfyllt, om aktiekursen svängt mycket under perioden innan köpet. Detta trots att aktien i det läget är väldigt lågt värderad. För att avdramatisera aktieinvesterande och visa att det inte är komplicerat att avgöra vilka aktier som ska inga i en långsiktig aktieportfölj kommer boken redogöra för värdet av att investera i aktier med stabil utdelningstillväxt, vilket är ett investerande helt utan förvaltningsavgifter. 



Som privatekonomisk rådgivare hos ett företag blir man givetvis indirekt en säljare av företagets produkter. Även om det inte är det bästa alternativet att föreslå det egna företagets breda aktiefond åt en kund som vill investera brett i svenska aktier, eftersom det finns billigare alternativ som kommer gynna kunden på lång sikt, måste man givetvis vara lojal mot sin arbetsgivare och inte gynna konkurrenterna. Det är då enkelt att dras in i en mentalitet som innebär att man försöker generera så mycket intäkter och provision som möjligt åt sin arbetsgivare och till sig själv om det finns ett internt belöningssystem. 


Att ha en annan syn på privatekonomi och vad som är långsiktigt bäst för olika kunder är säkert inte lätt att få fram i ett stort företag. Att agera på ett sätt som skulle maximera kundens avkastning och minimera sin egen vinning är givetvis en svår ekvation i ett företag som har som affärsidé att tjäna pengar på att förvalta kundernas pengar. Vilket jag kommer konstatera ett antal gånger finns det alltså ingen som är riktigt oberoende när det gäller att ge privatekonomiska råd. Det är därför viktigt att inse värdet av att själv investera sina pengar. 

En allt för stor del av invånarna i Sverige ser det säkert som naturligt att prata med någon utestående då man vill ha råd angående hur ens pengar ska investeras. Det är givetvis inte svårt att få tag på någon att rådfråga då de hamnar i en guldsits när de erbjuds att investera dina pengar, utan att själva riskera något, och samtidigt kunna ta ut en årlig avgift för det. Det enda sättet på vilket det skulle vara möjligt att finnas helt oberoende privatekonomiska rådgivare skulle vara om det var möjligt att ta betalt för att göra en genomgång av kundens ekonomiska situation. För att sedan föreslå de förbättringar som skulle vara bäst för kunden när det gäller privatekonomin. Investeringsförslaget från rådgivaren beror i det fallet alltså inte på att rådgivaren själv tjänar pengar på att kunden väljer en viss fond, utan istället att det är det billigaste och mest optimala alternativet för den specifika kunden. Vill kunden göra en engångsinsättning i en aktiefond med svenska aktier är det bara att konstatera att det är bäst att antingen investera i en fond som är avgiftsfri eller att få kunden att inse att det väldigt billigt, vilket jag visar senare, att bygga upp sin egen aktieportfölj, exempelvis bestående av svenska investmentbolag. För att jämföra vad olika fonder har för avgifter, hur de har utvecklats historiskt samt vilket innehav de har rekommenderas det att du besöker hemsidan ”morningstar.se”.


Nästa del

2 kommentarer:

  1. Du menar att ta betalt som advokater gör?

    Ja, advokater har väl i allmänhet betydligt större förtroende från allmänheten än bankrådgivare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ungefär så. Idag är det ju mer i stil med "vi ger dig gratis rådgivning", där enda haken är att man föreslås att månadsspara i en fond som kostar kanske 1-1,5 % då det samtidigt går att månadsspara i en likadan fond som är billigare eller kanske till och med helt gratis. Kostnaden för de "gratis" råden blir således att man betalar en hög avgift varje år framöver, vilket kan bli stora belopp på lång sikt. Samtidigt är det ju väldigt enkelt att själv söka upp och göra jämförelser mellan fonder idag vad gäller exempelvis kostnaden. Eller att själv investera i exempelvis Investmentbolag (om man vill följa den svenska börsen) och sedan äga dessa utan någon årlig förvaltningsavgift alls.

      Radera